Respektfullt väder

Ikväll åskade det äntligen...

Fast jag är egentligen rädd för åska.
Nä, nu använde jag det ordet igen; egentligen.
Vad betyder det? "Jag är egentligen rädd för åska."
Antingen är man väl rädd eller inte.

OK, jag tar om:
Jag är rädd för åska. Men mitt vuxna jag tar över impulsen att skrikande springa från stranden vid det första mullret. Utan jag säger lugnt till mina vänner, "oj nu kommer det nog regn snart för jag hörde lite åskmuller...och jag som har takfönstren öppna...måste hem direkt."

Jag är dock inte ensam om att försöka mörka rädslor har jag märkt.

Hörde en gång en man svara på frågan vad han var rädd för såhär; "jag är inte rädd för ormar...men jag har respekt för dom"
???
Respekt för ormar?
Hej ormen, jag respekterar dig och det du står för. Ditt ålande, ditt väsande och ditt friska bett.


Nä så länge man vet vad man är rädd för och varför, så kan man jobba med att behärska det.
Vet man inte att man är rädd för det främmande och okända, så fattar man kanske aldrig att det är därför man är med i Sverigedemokraterna t.ex

Så, jag är rädd för åska. Men den är välkommen hit ändå!



PS. ...fast det enda riktigt positiva med åska är att den tar några golfare varje gång...


Läs även andra bloggares åsikter om åska, väder, respekt, rädsla, Sverigedemokraterna, golfare, humor