Bonus i livet

Har funderat mycket på lycka de senaste dagarna.
För kassören i den förening som jag är viceordförande i, har nämligen sagt att han ska sluta. Och jag upptäckte att jag blev väldigt störd över detta faktum. Störd och lite bekymrad.
En bra kassör är inte det lättaste att få tag på. I alla fall inte en som ska verka i en förening. En ideell förening. Och alltså inte få nåt betalt.
Hur hitta en sån?

Sånt bekymrade inte mig när jag var liten.
Då var det mest;
när är det lördag? Och hur många skalbaggar ryms i en
lillebror...

Nuförtiden blir jag glad över att få en granne med dragkrok på bilen eller att en container står parkerad i närheten utan någon direkt ägare.
Samt en ny kassör.

Jag funderade på om man kanske erbjuda en liten bonus till kassören?
Men bara en liten.
Dom stora bonusarna verkar ju mest ställa till det.
Den ska ju funka som en sporre att vara ännu lite bättre. Att jobba ännu lite hårdare.
Inte att få en stackars rik VD att känna sig ännu mer girig och materialistisk.
Så var det ju inte tänkt.

Men innan jag hann berätta om bonusen hade vi plötsligt hittat en ny kassör.
Som var bankman. Och som ville jobba gratis. Utan bonus.
En bankman som inte är girig.

Vad fan är det för fel på folk?