Fredagsbloggen VAR ÄR NAGELN?

Vad början på denna veckan handlade om har man ju nästan glömt nu när Kaddaffi (eller Gaddaffi...ja skit samma, han ju död) hittades och dödades.

Men i början av veckan snackades det fortsatt mycket om Juholt (...jag tror Håkan är tacksam för Kaddaffi-nyheten...och detsamma gäller nog Carl Bildt med sin tvivelaktiga Lundin Petrolium-inblandning i Etiopien)

Och allt detta gör en ju lite matt, ja inte att Kaddaffi dött kanske, men att män i maktställning, var dom än befinner sig, tappar både vett och ev. gott omdöme.

Är vi så allihop innerst inne?
Om vi hade fått leda ett litet land hur vi ville (kanske Libyen...kanske Sverige) skulle vi då göra det som var bäst för alla andra?
Eller skulle vi sko oss själva så mycket som möjligt?


Och jag skriver MÄN, därför att dom flesta i styrande ställning ju är män.
Men jag tror att om kvinnor verkligen hade halva makten, så hade vi utvecklat exakt samma sidor. Där står vi nog jämställda. Eller?

Vi vill nog alla bortse från att vi besitter sådana tendenser, som maktfullkomlighet och girighet.
Det är därför vi alla behöver sparkar i röven. Journalister, samhällsdebattörer och även komiker har en viktig plats. Kanske viktigare än någonsin.

Så nu ger jag mig själv en spark i röven:
Vi komiker måste börja vara den nagel i ögat på maktens folk som vi ibland säger att vi är.
Jag skärskådar mig själv och återkommer....